Eriks Historia

En dag stod en äldre man i väntrummet

En dag stod en äldre man i väntrummet med sin tandbrygga i handen.
- Jag vill inte sluta min dar som ett dibarn, kan ni hjälpa mig?

Erik var 97 år gammal, van att klara sig själv, och nu tyckte han inte det var roligt längre att inte kunna äta som vanligt.

Jag undersökte Erik och såg att det var rent och fint i munnen, i överkäken hade han en protes och i underkäken fanns det några tandrester kvar, där bron suttit som han nu höll i handen.

Tänder som "man kan gnaga på kycklingben med"

Jag började med att göra en protes i underkäken, men Erik ville ha tänder som "man kan gnaga på kycklingben med" och det är inte det lättaste med en protes som inte sitter fast.

Vi diskuterade implantat behandling, förutsättningarna var goda, och det ville Erik ha!

Vi hann träffas många gånger under behandlingen och vi fick höra hela hans historia om hur han kommit till Sverige från Schweiz för att arbeta som urmakare och blivit kvar pga kärleken.

Erik blev hela klinikens favorit och vi hade många trevliga samtal tillsammans.

Han hade tävlat i kanot och lärde mig paddlingsteknik som jag tänker på varje gång jag sätter mig i min kajak.

Ett av mina finaste "moments" som tandläkare

När det var dags att prova utseende på tänderna och välja färg så ville han ha vita fina tänder.

- Om du köper en Ferrari, vill du väl inte ha en med repor på!

Såklart inte, Erik fick vita fina tänder och ögonblicket när vi provat in allt i munnen och han får se sig i spegeln är ett av mina finaste "moments" som tandläkare.

-Det här känns som att räcka fingret åt döden, var hans kommentar!

Vi firade med att äta lunch tillsammans, trots att han nu hade tänder som hade klarat vilken köttbit som helst, blev det strömmingsflundra med potatismos.

- Strömming, det är gott!

Det här är 9 år sedan och Erik finns inte längre bland oss, men han hade glädje av sina fasta tänder i 4 år!

Fina minnen, som Erik gav tillstånd att visa och berätta om